Victoria's Secret är ju kända för sina mer kurviga och vackra modeller. De säljer ju mycket underkläder och badkläder, så det är väl klart de vill ha kvinnor (tjejer?) som har något att "hålla uppe allt med". Sedan säljer de ju mycket på att det ska vara sexigt med, och de flesta tycker nog ändå att lite större bröst, rumpa och höfter är mer sexigt än små platta bröst, rumpa och rak kropp?

 

Jag vet att det varit skriverier om detta tidigare nu men jag kan ändå inte låta bli att reagera. Det är ju så sjukt! (kanske ska säga vad jag syftar på med... så ni fattar vad jag snackar om ;) hehe.. )  
Deras modeller börjar - många av dem, men inte alla - bli smalare och smalare (magrare?) och se mer undernärda ut!  VS skulle ju ha de mer kurviga modellerna och inte de som är undernärda, magra och ser sjuka ut! Det är redan alldeles på tok för många som lider av olika ätstörningar just pga media och dagens helt sjuka ideal.  "Size Zero" är som vårat 30 - 32 i storlek, vilket är mindre än XS!
Du ska alltså i stort sett ha storlek som passar ett barn som inte nått puberteten ännu - och samtidigt ska du vara lång, minst 174 cm ungefär.
Men är det så snyggt egentligen? Och framför allt - hur mår man om man ser ut så?! Kroppen tar skada!  

 

 

Jag har själv haft ätstörningar tidigare i mitt liv och jag minns att innan jag blev sjuk så ville jag se ut precis sådär.  Jag ville se ut som en modell, alltså vara lång (minst 175 cm) och ha låååånga pinnsmala ben, utstickande nyckelben och höftben, "den gyllene triangeln"/ thigh-gap, minimidja och helt platt mage med lite muskler, stora bröst, rund fast rumpa, tjockt blänkande hår, porslinshy, gnistrande ögon och kritvita spikraka tänder...

 

Men vet ni vad?  DET ÄR OMÖJLIGT!  Det är inte mänskligt eller ens möjligt att naturligt se ut så. Ändå trodde jag - precis som väldigt många andra - att det var det, och jag ville bli precis så perfekt som de där modellerna jag såg överallt.  Att min bror var modell och umgicks med de där "perfekta" tjejerna jag såg på reklamen gjorde inte saken bättre... Han var ju min idol, så jag ville ju att han skulle tycka jag var lika fin jag med... Men då var jag mullig, inte minsta lilla glipa mellan låren, hade risigt hår, mycket finnar och kunde nada om smink...

 

Jag läste om hur modellerna svalt sig själva, gick på olika knäppa dieter med ännu knäppare namn, gjorde konstiga saker hit och dit, tränade massor (och gärna på tom mage), använda detta sminket, drack den drycken osv...   Jag ville bli som dem, så vad tror ni inte lilla 13-åriga jag gjorde?  Precis, följde alla dessa helt sjuka dumma sakerna...  Sedan - POFF - några väldigt få månader efter bantningen och "ändringarna" började stod jag där med ätstörningar och mådde s-k-i-t...  (Mer om detta i ett annat inlägg dock)

 

 

 

 

Jag såg hopp i det att VS hade lite mer normalbyggda tjejer. De hyllades för sina former istället för sina utstickande ben. Det kändes som ett litet hopp ändå :)  Asså visst var de fortfarande väldigt smala och kanske lite smalare än de allra flesta tjejer på 20+ är idag - men de var ändå inte så fruktansvärt magra som de flesta andra idag på catwalken!  

...fram tills nu då. Vad hände?!  Jag var precis på deras sida för att kolla på bikinis, men nu vill jag inte ha någon därifrån längre :(  Blev bara ledsen...